AJKA

På samma stund som jag är lyckligare än någonsin över att ha mött denna man, är jag så himla krossad och förtvivlad över att inte kunna ta del utav någon respons från hans sida. Flera sms är skickade, men inget svar är mottaget. Förtvivlan växer sig bara starkare och jag vet inte hur länge jag orkar. Misstag och felsteg kantar min väg hit, men ingenting positivt. Jag vill inte vara här, jag vill vara med min familj. Jag vill ha kärlek, inte en massa ovisshet över vad det finns för känslor på annat håll. Jag vill kunna vakna upp tillsammans med Astrid och Signe, känna deras värme bredvid mig i sängen under mitt täcke, tidigt på morgonen när de vill mysa. Jag vill känna kärleken från min bror, som jag alltid vet finns där och betyder mest av allt. Jag vill bort härifrån. Och det är nog första gången jag någonsin känt att jag vill bort från Örebro.

Jag vill inget annat än att gråta, men det går inte. Det kommer ingenting. Jag känner mig apatisk. Gårdagen gjorde mig inte heller bättre, när S tafsar på mina bröst och inte förstår att han gjort fel. Det gjorde mig illa till mods och jag äcklas av det motsatta könet. Jag mår verkligen piss.

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?