AJKA

Jag är så less på att alltid tveka, alltid fundera på om jag gör det som är rätt. Jag är less på att allting går åt helvete hela jävla tiden. Jag vill bara kunna leva och i slutändan få bli lycklig, men efter allt som hänt så känns det åthelvete omöjligt att få tänka den tanken och hoppas, om än bara så himla lite.

Först var det A, ett två år långt förhållande går bara åt helvete för att vi växte ifrån varandra, och för att jag inte fick tillräckligt med betänketid på mig i början på förhållandet. Rusade in i någonting som jag egentligen visste inte skulle bli särskilt bra. Vi bodde tillsammans, gjorde allting tillsammans och för A blev detta till slut en drog han trodde att han kunde leva på resten utav livet, tillsammans med mig. Men tyvärr låg vi inte på samma våglängd i detta och allting blev skit till slut. Jag ångrar in en enda dag utav vårat förhållande, och inte heller våran alternativa förlovning i Thailand, men jag ångrar att jag inte har öppnat ögonen för min egen syn på förhållanden tidigare.

Den här hösten har varit innehållsrik, även om det mesta har bestått av självkränkning å mina vägnar för att få den bekräftelse jag alltid sökt efter. Det har väl fungerat bra, tills att jag hade det där oerhört ångestladdade 40-sekunders-sexet med J i slutet på oktober. Efter det har jag i stort sett bara mått dåligt. Jag ville ju ingenting med honom, och förstår därför inte varför han var tvungen att göra som han gjorde mot mig.

Ma har varit en person som har gett mig riktigt bra sex, men dock ingen jag har framkallat några känslor för vilket har varit jätteskönt. Men känslan av att vara utnyttjad dyker inte heller upp, utan där har jag bara kravlöst sex. Eller hade.

Mi är den som nog har förstört mitt förtroende för killar för all framtid. Att någon person kan behandla en annan människa på det viset han gjort är helt oförståerligt, och jag börjar fundera på om han är schizofren. Ena dagen är vi liksom som ler och långhalm, men som vi båda två vet vill ingen av oss ha ett förhållande, inte med varandra iallafall. Men vi vet att vi vill ha närhet, och det utav varandra, men han kan ändå inte låta bli att vara elak mot mig, och det ordentligt. Jag har oerhörda känslor för honom, just för att det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg honom, och kan därför inte låta bli att förlåta honom, gång på gång... I söndags fick jag dock ordentliga klartecken ifrån honom, och det är efter dessa jag kommer att gå i mina analyser gentemot honom vid de tillfällen då han är riktigt dum i huvudet, som han oftast är. Inom mig kommer alltid finnas en liten del som hoppas, och blir det någonting så vet jag att det kommer bli bra. Han behöver bara bli lite starkare och lita mer till sig själv.

Sen har vi då E, åh, E! Nog den absolut underbaraste person som någonsin kommer att finnas. Han besvarade alla mina drömmar och allting med honom var som en film. Mer orkar jag inte säga, för jag vet att allting bara var grundat på, ja... Ingenting. Från någons sida. Men hoppet fanns där en liten stund. Han betyder jättemycket för mig och jag är så glad att jag har honom som en så nära vän som jag har.

Men nu finns det en person till här, och det är T. Mer än någonting annat ska jag kämpa för att det här ska fungera. Alla förutsättningarna finns där... Datorer och internet har ingenting med det här att göra, och det tror jag kan vara bra. Jag hoppas hoppas och hoppas. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.

"Puss och gott nytt år gumman. Hoppas du har roligt!"