tvåtusenmeter
2 KILOMETER! 2 KILOMTER! 2 KILOMETER!
Jag förstår det inte själv ens en gång, vad har hänt med mig? För ett par veckor sedan när jag och Emelie var ute och sprang, klarade jag MAX 300 meter på raken, innan jag fick svårt att andas och jag hade håll på alla ställen där det gick att få håll. Men igår, när jag och Carrå var ute och sprang, klarade jag av att springa 1,4 km av 3, och jag promenerade resten i rask takt. Idag tog jag ett steg till, och promenerade bara 1 km och sprang 2 km. Det är fan inte ens sant, för det finns inte på världskartan att jag någonsin skulle klara det, för min kondition har varit något att verkligen skämmas över. Men nu går det, det fungerar, mina ben kan bära mig i snabbare takt än snigelfart. Jag är så jävla stolt över mig själv och nu ska det peppas! Några kilon ska bort iaf, och jag ska få snygg kropp till Cypern i oktober!
Åh just det, det var svinkoppor jag hade i ansiktet... Fick medicin för en vecka sedan och kopporna är borta, men jag har fortfarande röda fläckar i ansiktet där kopporna satt. Men de börjar sakta men säkert att blekna... Första gången sedan krypstadiet som jag har fått penicillin, haha... Men det läkte såren, och det tackar jag för! Nu har jag istället börjat få några konstiga prickar på kroppen, på benen mest... Dem syns knappt men kliar som fan, kanske börjar utveckla nån allergi mot katten? Aja, återstår o se!
Igår var det lönedag, och jag trodde att jag max skulle få 1700:- från Cherry att leva på den här månaden, men tji fick jag. Nån rörlig semesterersättningsgrej för det gångna året på Orica, som landade på 820:- och sen fick jag garantilön för två dagar på Uniflex också, vilket blev 5300:-. Tack som fan sa jag, för det behövdes verkligen den här månaden. Sen nästa månad börjar lönerna runt 20 000 ramla in igen :) Men pengarna var som sagt välkomna, så idag köpte jag mig ett par nya skor och nya löparbyxor, och fy fan vad nice man kände sig i spåret med svarta o rosa snyggingar på dem tjocka benen, hehe...
Nä, nu ska jag sova. Gör en förmiddag till imorgon och sen bär det av till Kopparberg till min älskade Anna. Sen två em och två nätter, sen får jag förhoppningsvis gosa med S innan han drar till Toulouse. Buhu... Sakna kramar.
Jag förstår det inte själv ens en gång, vad har hänt med mig? För ett par veckor sedan när jag och Emelie var ute och sprang, klarade jag MAX 300 meter på raken, innan jag fick svårt att andas och jag hade håll på alla ställen där det gick att få håll. Men igår, när jag och Carrå var ute och sprang, klarade jag av att springa 1,4 km av 3, och jag promenerade resten i rask takt. Idag tog jag ett steg till, och promenerade bara 1 km och sprang 2 km. Det är fan inte ens sant, för det finns inte på världskartan att jag någonsin skulle klara det, för min kondition har varit något att verkligen skämmas över. Men nu går det, det fungerar, mina ben kan bära mig i snabbare takt än snigelfart. Jag är så jävla stolt över mig själv och nu ska det peppas! Några kilon ska bort iaf, och jag ska få snygg kropp till Cypern i oktober!
Åh just det, det var svinkoppor jag hade i ansiktet... Fick medicin för en vecka sedan och kopporna är borta, men jag har fortfarande röda fläckar i ansiktet där kopporna satt. Men de börjar sakta men säkert att blekna... Första gången sedan krypstadiet som jag har fått penicillin, haha... Men det läkte såren, och det tackar jag för! Nu har jag istället börjat få några konstiga prickar på kroppen, på benen mest... Dem syns knappt men kliar som fan, kanske börjar utveckla nån allergi mot katten? Aja, återstår o se!
Igår var det lönedag, och jag trodde att jag max skulle få 1700:- från Cherry att leva på den här månaden, men tji fick jag. Nån rörlig semesterersättningsgrej för det gångna året på Orica, som landade på 820:- och sen fick jag garantilön för två dagar på Uniflex också, vilket blev 5300:-. Tack som fan sa jag, för det behövdes verkligen den här månaden. Sen nästa månad börjar lönerna runt 20 000 ramla in igen :) Men pengarna var som sagt välkomna, så idag köpte jag mig ett par nya skor och nya löparbyxor, och fy fan vad nice man kände sig i spåret med svarta o rosa snyggingar på dem tjocka benen, hehe...
Nä, nu ska jag sova. Gör en förmiddag till imorgon och sen bär det av till Kopparberg till min älskade Anna. Sen två em och två nätter, sen får jag förhoppningsvis gosa med S innan han drar till Toulouse. Buhu... Sakna kramar.
Kommentarer
Trackback
