Saknar

Jag saknar Katarina. Jag saknar våra kvällar när vi satt hemma hos henne och Anders och kikade på Lejonkungen. När vi var småfulla på Babar och satt och myste. Åh, saknar. Jättemycket. Jag tycker inte om att tiden sliter isär folk.

Jag är en glad prick ^^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0