Jag försöker verkligen ta tag i mitt liv. Försöker att sluta leva i en svinstia där jag inte bryr mig i någonting. Försöker att få en dygnsrytm som gör att jag mår bra. Och det går framåt. Att försöka utesluta männen ur mitt liv känns som det största och svåraste steget, för jag älskar verkligen en person, men jag vet inte hur äkta det är. Tvivlar dock på att det bara skulle vara uppmuntran och otillgängligheten som får mig att känna som jag gör. Äsch, vad fan, nu ska jag vara positiv!

Så ja, jobbintervju igår på Uniflex. Kändes faktiskt riktigt bra, hon verkade vilja ha mig att jobba för dem på Volvo i Hallsberg redan innan mitt kontrakt på Orica har gått ut, känns riktigt bra. Nu är jag bara nervös för truckkursen nästa vecka... Hur kommer det vara att börja jobba med truckar direkt när jag tagit kortet, kommer jag kunna något? Erfarenhet är ju liksom hela poängen, men men, det kommer väl hoppas jag.

Fucking alla hjärtans dag idag då, helst vill jag vara i Stockholm och fira den med T. Eller fira och fira, bara få träffa den människan i typ fem minuter skulle få mig att orka leva en livstid till. Suck, such a sucker...

Fint väder idag, laddar ner en talbok och ska ut o ta en promenad till Hästhagen sen tror jag, blir ju ungefär en mil fram & tillbaka.

Och förresten, idag ska jag fira. Fem år sedan jag blev av med oskulden, hahaha :P

Jag har sovit för mycket. 7 timmar på eftermiddagen och vakna 23:00 is too much. Men det är som det är. Ska dra igång Brokeback Mountain och försöka sova.

Jobbintervju imorgon. Hoppas hoppas hoppas. Annars blir det fan Norge med Ann-Cathrine. Bara måste. Pengar pengar pengar.

Naken, inoljad och tafsande händer med lösnaglar. That's life.



Fått tillbaka Pappas gamla blixt till kameran. Den räddade bröllopsbilderna i lördags. Tack Pappa :)

Ja, jag är så jävla weak för bra låttexter. Så nu tänkte jag visa vilka texter jag tillägnar vissa människor. Skittrist men så är det. Jag har tråkigt.

Pappa

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig
- Sonja Aldén, Det är inte regn som faller

Mamma

She used to be my only enemy and never let me free
Catching me in places that I know I shouldn't be
Every other day I crossed the line I didn't mean to be so bad
I never thought you would become the friend I never had
- Spice Girls, Mama

Erik

Til now, I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone?
- Heart, Alone

Anna

You have always been my brightest star
My guiding light I know you are
there when I need you the most
I know you as I know myself even if we fight and yell
I love you,
you know that we are sisters in arms

We have walked a million miles,
a hundred tears, a thousand smiles
There's been good times, there will be bad
But I don't know where I would be
if you had not been there for me
Nothing in this world could ever change
- Calaisa, Sisters in arms

Sen finns det ju låtar som jag har tillsammans med andra människor, som också betyder oerhört mycket. Typ...

Elin - How do you do (öh, jag vet inte vem som gör den... Inte Cascada iaf, inte ens samma låt)
Emelie - Vet att du vill ha mig, Kobojsarna
Jens - Pärlor åt svin, Magnus Uggla
Tony - Pang på Pungen i Portugal (HAHA!)
Jimmy - La Bomba, Eddy Wata (ååh....)
Alex - Lollipopocoaster II, Cirkus Miramar
Alex Å - Det vackraste, Cecilia Vennersten
Johnny - Now you are gone, Basshunter
Jonas - Welcome to Rainbow, Basshunter

Aja, det var typ det :P

Nu vet jag hur det känns att ha riktigt jävla ont. Och jag menar det. Så satans jävla ont till och med. Vaknade igår morse och allt var som vanligt. När jag hade varit på toaletten kunde jag knappt röra mig. Hela höger-sidan över revbenen gjorde så grymt ont. Det kändes ända in bland organen i magen och strålade bak mot ryggen. Smorde in med lite Ipren-Gel och hoppades på att det skulle bli bättre. Åkte till jobbet, och det blev bara värre. Under rundvandringen bland de andra avdelningarna gick det inte längre, så Marie fick gå med mig tillbaka. På vägen mot Nonel kryper det snabbt som tusan upp och sätter sig i nyckelbenet och jag har knappt någon känsel i högerarmen längre. Jag försökte sitta, ligga, göra konstiga saker med armarna men ingenting fungerade, det gjorde precis lika jävla ont hela tiden. Efter ett tag åkte jag hem och sov i fem timmar. Då gick det över. Undrar vad fan det var för nåt...

Förra helgen var jag hemma hos brorsan igen... Rebecka skulle vara ensam med barnen för bror min skulle på mässa i Stockholm och jag tänkte vara snäll att åka dit och hjälpa henne lite, och tur var väl det, för på lördagskvällen (innan jag skulle dra ut på krogen) så får Astrid för sig att få det värsta raseriutbrottet hittils, och då var det tur att vi var två. Det var bara att tvångshålla henne på skötbordet för att ens få på henne blöjan, och när hon fått det ställde hon sig och bankade in pannan i kakelväggen i duschen och skrek så att hon inte fick luft. Lillhjärtat, hon är alldeles för lik sin faster...

Ja, på lördagen var jag upp till Ludvika och fikade med Sara, ett riktigt kärt återseende. Vi pratade om mycket och det var riktigt givande samtal. I bilen på vägen hem ringer jag till Malin och hon drar genast med mig ut på krogen på kvällen, och det visade sig bli värsta höjdarkvällen. Träffade dock på A på grand och det var väl mindre lyckat efter vad han hade att berätta för mig. Om det nu inte var ren lögn, vilket jag inte tror, så blev jag rätt irriterad... Vad är det med folk att tänka i efterhand? Särskilt killar. Aja, jag känner då ingenting för karln längre så han hade ingenting för att han sa det där. Fast lite roligt var det ju :) Jag kom hem vid tio i fyra, och skulle egentligen ha gått upp med tjejerna vid fem-sex-tiden när de vaknade, men rebecka var snäll nog och tog dem, och vid nio väcker hon mig o säger att dem åker till hennes pappa. Tacka gud tänkte jag som fick sova till halv ett utan att någon störde! (Astrid har en förmåga att ligga o prata för sig själv i sin säng jämt... O jag sover alldeles bredvid. Helgosigt, men inte när man är bakis...)

Jag har blivit utmanad av Emelie

Berätta 7 sanningar om dig själv
Utmana 7 personer
Lämna ett meddelande till de du utmanar

1.  Får jag inte ha ensamtid varje morgon när jag vaknar och känna efter hur jag själv mår, glida runt lite i lägenheten och så vidare, är risken väldigt stor att jag antingen är på dåligt humör hela dagen eller att jag drabbas av djup ångest.

 2. Under år 2007 missbrukade jag sex så pass mycket att det utvecklades till ett självkränkande beteende för att få bekräftelse.

3. När jag fick reda på att min pappa var dödligt sjuk år 2002, blev jag apatisk och visade inga känslor utåt och brydde mig inte i någonting. Under den värsta perioden sa min dåvarande bästa kompis till mig att "kände inte jag dig så skulle jag vara livrädd för dig. Du ser ut som en levande död".

 4. Jag har haft en period i mitt liv där jag inte älskade min mamma ett endaste dugg. Det fanns ingenting inom mig som ville ha henne i mitt liv. Idag är hon en av mina bästa vänner.

5. Jag var mer eller mindre mobbad i stort sett under hela min skolgång då jag bodde i Smedjebacken. Det totaltvände så fort jag flyttade till Örebro.

6. Jag har varit en fjortis en gång i tiden och skurit mig i armarna. (Fotnot: allting pågrund utav A, som jag var tillsammans med vid det tillfället, inte ville ha något mer med mig att göra. I helgen får jag reda på att han inte kommit över mig än... Karljävlar alltså!)

7. Jag bär på en sjukdom.

Haha, jag är riktigt stolt här faktiskt! Kolla kommentaren om filmen, "pluggar till html-prov", haha.. Jag var klassens lärare och höll i hela HTML-kursen. Haha... Jag måste ha gett ett bra intryck eftersom de sket i hela kursen o spelade in värdelösa videos istället! Mouhaha

Nu drar jag till Smedjebacken och stannar ett par dagar!

Å förresten, jag bytte precis torkarblad, men dem funkade piss... tills jag tog bort skyddsskenan som satt på... Mouhahha. Jag är fan sämst. Men men... Så kan det vara... Uuh.

O korka igen kylaren ska jag göra innan jag åker också! Å sen ska jag tydligen hjälpa elin på rätt tåg...

Just ja, fan vad jag ska hjälpa folk hela tiden. Igår på jobbet ber A-C mig att hitta med PVC-slang, o vipps så har jag gjort det. Sen ber Emmelie mig att öppna en färgburk i plåt och vipps så har jag huggit mig i knogen o det var blod överallt, haha... Lyckat funke.

Aja, so long!

Lyckat Funke, det där nyårslöftet om inget sex var nog en toppenidé!


BIOHAZARD!

På samma stund som jag är lyckligare än någonsin över att ha mött denna man, är jag så himla krossad och förtvivlad över att inte kunna ta del utav någon respons från hans sida. Flera sms är skickade, men inget svar är mottaget. Förtvivlan växer sig bara starkare och jag vet inte hur länge jag orkar. Misstag och felsteg kantar min väg hit, men ingenting positivt. Jag vill inte vara här, jag vill vara med min familj. Jag vill ha kärlek, inte en massa ovisshet över vad det finns för känslor på annat håll. Jag vill kunna vakna upp tillsammans med Astrid och Signe, känna deras värme bredvid mig i sängen under mitt täcke, tidigt på morgonen när de vill mysa. Jag vill känna kärleken från min bror, som jag alltid vet finns där och betyder mest av allt. Jag vill bort härifrån. Och det är nog första gången jag någonsin känt att jag vill bort från Örebro.

Jag vill inget annat än att gråta, men det går inte. Det kommer ingenting. Jag känner mig apatisk. Gårdagen gjorde mig inte heller bättre, när S tafsar på mina bröst och inte förstår att han gjort fel. Det gjorde mig illa till mods och jag äcklas av det motsatta könet. Jag mår verkligen piss.

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Eva

Vi lovar att aldrig glömma dig, och litegrann lovar vi väl att måla ditt hus... Men komma och gulla med lillgrabben lovar vi definitivt! We both love you! <3

Min älskade Pappa, just nu, 04:10, är det precis fem år sedan du dog. Om tio minuter är det precis fem år sedan mamma ringde hem till mig och berättade att du precis somnat in. Om tio minuter är det precis fem år sedan som Stefan kom upp mig, lade sig bredvid mig i sängen och kramade om mig och var den bästa storebror som någonsin funnits. Att bara tänka på den där morgonen, får mig att gråta. Att tänka på dig överhuvudtaget nufördars får mig att gråta. Jag saknar dig så himla mycket så jag vet ibland inte hur jag orkar leva utan dig. Varenda kväll när jag går och lägger mig hör jag hur du drar två gånger i speldosan, och när jag somnat går du ut genom min sovrumsdörr och viskar "ses imorgon". De gånger jag frågade om du skulle leva när jag blev stor och fick barn svarade du alltid "det är klart att jag kommer!". Men så blev det inte. Mitt under den svåraste tiden i mitt liv försvann du från mig. Du togs ifrån den här världen, även fast du inte förtjänade det.

Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig utan dig. Utan den som gav mig mest kärlek i hela världen och den jag såg mest upp till utav alla. Den som lärt mig i stort sett allt jag kan och den som alltid låg bredvid mig när skulle sova. Den som alltid skyddade mig från mamma när ni bråkade och den som alltid ställde upp. Du var den bästa pappan någonsin och jag kommer aldrig sluta älska dig.

Just idag saknar jag dig så oerhört mycket. Jag är ingenting utan dig idag.

Vila i frid
Karl Ture Lennart Funke
19420613 - 20030115

Jag som trodde att respekt var någonting som man oftast använde sig utav, men tydligen hade jag fel. Eller så överreagerade jag som vanligt, men jag tror inte det. Flera gånger på sistone och jag har reagerat... Men jag ska inte gnälla. Men fortsätter det att upprepas så vet jag inte om jag kan låta bli att hålla käften.

I didn't hear you leave,
I wonder how am I still here
I don't want to move a thing,
It might change my memory
Oh I am what I am,
I'll do what I want,
but I can't hide I won't go,
I won't sleep,
I can't breathe,
until you're resting here with me
I won't leave,
I can't hide,
I cannot be,
until you're resting here with me
I don't want to call my friends,
They might wake me from this dream
And I can't leave this bed,
Risk forgetting all that's been

Och när jag vaknar
Är det hans famn jag saknar
Jag jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet

Hade ett samtal med chefen igår om hennes motiveringar och prioriteringar inför skövlingarna av folk på jobbet. Fick väl egentligen inte hur henne något speciellt, men det känns bra att det inte varit på grund utav min personlighet. När jag sedan nämnde att jag är på väg att ta truckkort så jävlar i mig blev hon intresserad, såg hur det lyste i ögonen på henne. Så vi får se, kanske blir truckkort och fortsätta på Orica och inget Norge... :)

Idag skulle man nästa kunna tro att jag är sportig; fotbollsstrumpor, adidas-shorts och bula-pannband... Satan så snygg man kan vara!

Den här dagen har inte bara varit toppen. På jobbet gick allt långsamt, och precis när jag städat klart maskinen vid 13:55, kommer chefen och tar ut mig och några andra till matstugan. Där får vi reda på att kontraktet upphör den sista februari och ingen förlängning är aktuellt. Skit samma tänkte jag, alldeles för mycket skitsnack på det där jävla stället ändå. Finns andra möjligheter. Tror nog att jag var den enda som inte deppade ihop. Till o med Elin som fick förlängt deppade... Men men, jag är glad ändå. Hej Norge, Riksgränsen, Hemavan och ev ordningsvakt i Örebro, här går vi på röda mattan!

Nyss hände nog det bästa som kunde ha hänt. Sen igår, söndags, morse, har jag bestämt mig för att tagga ner på mina sms och liksom ta det lite lugnt framåt, och vid tjugo i elva plingar det till i telefonen. Trodde dock att det var Evas ofullständiga sms som hade uppdaterats, men icke! "Nytt meddelande: T***". Och där fick Erika adhd och visste knappt vad som var fram och bak på sig själv. Och orden som det stod där, bättre än de kunde jag nog aldrig fått höra. Som sagt, allt går inte bara bakåt eller neråt eller åt vilket skithåll som helst, det verkar tillochmed gå framåt. Kanske verkar som att det gjort det till en början med andra också, men då har nog mest jag överskattat allting, men nu känner jag det. Det är positiva vibbar!

Nu ska jag pussa lite på Elin och sen sova. Väckarklockan ringer om fem timmar!

... för just nu går saker och ting mer framåt än vad det gjort senaste halvåret. Hur bra känns inte det? Jo, toppen toppen toppen!

Veronica fyller 30 och det är fest i Capellet i Söderbärke. Jag och mamma är barnvakt åt Signe och Astrid, och jag är chaufför åt Brorsan, Rebecka, Barbro, Erling, Julia & David. När jag hämtat bror min, står T där i hallen i Capellet, och ger mig en kram inför allihop. Han luktade gudomligt. När jag och Julia sedan åker tillbaka för att hämta resten av packet, ger han mig en slängkyss och denna underbara ögonkontakt igen.

Natten 5-6/1 2008

Erika > T, 01:40
Är jag fräck om jag frågar hur du ska spendera natten...?

T > Erika, 01:55
Inte d minsta... Men jag vet inte än. Återkommer.

T > Erika, 04:07
Träffas lr?

T > Erika, 04:16
Måste bara skrämma bort alla härifrån capellet. Väntar du?

T > Erika, 05:00
Kommer du eller?

(jag är precis på väg och berättar att jag är där om 20 minuter...)

T > Erika, 05:03
Bra. Skynda.

T > Erika, 05:11
Kommer du lr?

T > Erika, 05:17
Kom nu

Han insisterade verkligen. Och gud vad mys vi hade. Jag kommer dit, och möts utav två snöiga Cowboy-boots som ligger i hallen, och vinglande från köket kommer han, i full mundering, och barfota. Snyggare än någonsin. Han slänger sig runt mig och ger mig en kyss, och sedan bjuder han in mig till "salongen" (antar att han menade övervåningen, hehe...)

Väl där uppe, frågar han mig samtidigt som han ser mig in i ögonen "sover du med mig i natt?" och självklart nappade jag på det. Massa kyssar och gos senare lyckas vi somna. Jag vaknar  vid tolv, väcker honom och åker därifrån. Toppenhärlig morgon i en 80cm-säng, ett halv täcke och 15 plusgrader. Men oh, jag var het ändå. Han värmde ordentligt.

God kväll!

Sitter hemma hos brorsan igen, och är barnvakt. Signe har precis somnat, även fast hon är dunderförkyld. Astrid somnade så fort man la ner henne, duktig liten flicka! Himla tur att jag åkte hit, mamma var stentrött på ungarna redan när jag kom vid fyra-tiden, undrar hur det hade gått om hon skulle ha setat och nattat Signe i nästan en timma... Puh. Jag har setat bredvid spjälsängen med en lugnande hand klappandes på ryggen och sjungit för henne i ett bra tag, men hon sover, och det känns skönt!

Brorsan och Beca är på Westernfest i Söderbärke för Veronica fyller 30 den 9/1. Beca var snygg som fan i sin utstyrsel, men jag tror ändå att T som varit på SVT för att nalla kostym är snyggast. Jag ska åka dit och hämta de senare ikväll, får se om man får sig ett smakprov av alla snyggingar!

Ska gå ner i köket och vara lite social med mamma nu och hoppas på att Signe håller sig i sovande läge.