AJKA

Alltså, den där Elin, hon är ju inte frisk. HON KAN FRAMKALLA MUSPRUTTAR! Å så ligger hon i min säng o gör det, jag garvar ihjäl mig... haha

Ja nåt roligt ska jag väl kunna skriva. Typ imorgon.

Imorgon åker jag.
Håller tummarna att han hör av sig.

08:53 - SJ mot Stockholm

Hell yeah. Ingen hembiljett bokad. Kompledig från jobbet.
Too good to be true.

Jag försöker verkligen ta tag i mitt liv. Försöker att sluta leva i en svinstia där jag inte bryr mig i någonting. Försöker att få en dygnsrytm som gör att jag mår bra. Och det går framåt. Att försöka utesluta männen ur mitt liv känns som det största och svåraste steget, för jag älskar verkligen en person, men jag vet inte hur äkta det är. Tvivlar dock på att det bara skulle vara uppmuntran och otillgängligheten som får mig att känna som jag gör. Äsch, vad fan, nu ska jag vara positiv!

Så ja, jobbintervju igår på Uniflex. Kändes faktiskt riktigt bra, hon verkade vilja ha mig att jobba för dem på Volvo i Hallsberg redan innan mitt kontrakt på Orica har gått ut, känns riktigt bra. Nu är jag bara nervös för truckkursen nästa vecka... Hur kommer det vara att börja jobba med truckar direkt när jag tagit kortet, kommer jag kunna något? Erfarenhet är ju liksom hela poängen, men men, det kommer väl hoppas jag.

Fucking alla hjärtans dag idag då, helst vill jag vara i Stockholm och fira den med T. Eller fira och fira, bara få träffa den människan i typ fem minuter skulle få mig att orka leva en livstid till. Suck, such a sucker...

Fint väder idag, laddar ner en talbok och ska ut o ta en promenad till Hästhagen sen tror jag, blir ju ungefär en mil fram & tillbaka.

Och förresten, idag ska jag fira. Fem år sedan jag blev av med oskulden, hahaha :P

Jag har sovit för mycket. 7 timmar på eftermiddagen och vakna 23:00 is too much. Men det är som det är. Ska dra igång Brokeback Mountain och försöka sova.

Jobbintervju imorgon. Hoppas hoppas hoppas. Annars blir det fan Norge med Ann-Cathrine. Bara måste. Pengar pengar pengar.

Naken, inoljad och tafsande händer med lösnaglar. That's life.



Fått tillbaka Pappas gamla blixt till kameran. Den räddade bröllopsbilderna i lördags. Tack Pappa :)

Ja, jag är så jävla weak för bra låttexter. Så nu tänkte jag visa vilka texter jag tillägnar vissa människor. Skittrist men så är det. Jag har tråkigt.

Pappa

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig
- Sonja Aldén, Det är inte regn som faller

Mamma

She used to be my only enemy and never let me free
Catching me in places that I know I shouldn't be
Every other day I crossed the line I didn't mean to be so bad
I never thought you would become the friend I never had
- Spice Girls, Mama

Erik

Til now, I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone?
- Heart, Alone

Anna

You have always been my brightest star
My guiding light I know you are
there when I need you the most
I know you as I know myself even if we fight and yell
I love you,
you know that we are sisters in arms

We have walked a million miles,
a hundred tears, a thousand smiles
There's been good times, there will be bad
But I don't know where I would be
if you had not been there for me
Nothing in this world could ever change
- Calaisa, Sisters in arms

Sen finns det ju låtar som jag har tillsammans med andra människor, som också betyder oerhört mycket. Typ...

Elin - How do you do (öh, jag vet inte vem som gör den... Inte Cascada iaf, inte ens samma låt)
Emelie - Vet att du vill ha mig, Kobojsarna
Jens - Pärlor åt svin, Magnus Uggla
Tony - Pang på Pungen i Portugal (HAHA!)
Jimmy - La Bomba, Eddy Wata (ååh....)
Alex - Lollipopocoaster II, Cirkus Miramar
Alex Å - Det vackraste, Cecilia Vennersten
Johnny - Now you are gone, Basshunter
Jonas - Welcome to Rainbow, Basshunter

Aja, det var typ det :P

Nu vet jag hur det känns att ha riktigt jävla ont. Och jag menar det. Så satans jävla ont till och med. Vaknade igår morse och allt var som vanligt. När jag hade varit på toaletten kunde jag knappt röra mig. Hela höger-sidan över revbenen gjorde så grymt ont. Det kändes ända in bland organen i magen och strålade bak mot ryggen. Smorde in med lite Ipren-Gel och hoppades på att det skulle bli bättre. Åkte till jobbet, och det blev bara värre. Under rundvandringen bland de andra avdelningarna gick det inte längre, så Marie fick gå med mig tillbaka. På vägen mot Nonel kryper det snabbt som tusan upp och sätter sig i nyckelbenet och jag har knappt någon känsel i högerarmen längre. Jag försökte sitta, ligga, göra konstiga saker med armarna men ingenting fungerade, det gjorde precis lika jävla ont hela tiden. Efter ett tag åkte jag hem och sov i fem timmar. Då gick det över. Undrar vad fan det var för nåt...

Förra helgen var jag hemma hos brorsan igen... Rebecka skulle vara ensam med barnen för bror min skulle på mässa i Stockholm och jag tänkte vara snäll att åka dit och hjälpa henne lite, och tur var väl det, för på lördagskvällen (innan jag skulle dra ut på krogen) så får Astrid för sig att få det värsta raseriutbrottet hittils, och då var det tur att vi var två. Det var bara att tvångshålla henne på skötbordet för att ens få på henne blöjan, och när hon fått det ställde hon sig och bankade in pannan i kakelväggen i duschen och skrek så att hon inte fick luft. Lillhjärtat, hon är alldeles för lik sin faster...

Ja, på lördagen var jag upp till Ludvika och fikade med Sara, ett riktigt kärt återseende. Vi pratade om mycket och det var riktigt givande samtal. I bilen på vägen hem ringer jag till Malin och hon drar genast med mig ut på krogen på kvällen, och det visade sig bli värsta höjdarkvällen. Träffade dock på A på grand och det var väl mindre lyckat efter vad han hade att berätta för mig. Om det nu inte var ren lögn, vilket jag inte tror, så blev jag rätt irriterad... Vad är det med folk att tänka i efterhand? Särskilt killar. Aja, jag känner då ingenting för karln längre så han hade ingenting för att han sa det där. Fast lite roligt var det ju :) Jag kom hem vid tio i fyra, och skulle egentligen ha gått upp med tjejerna vid fem-sex-tiden när de vaknade, men rebecka var snäll nog och tog dem, och vid nio väcker hon mig o säger att dem åker till hennes pappa. Tacka gud tänkte jag som fick sova till halv ett utan att någon störde! (Astrid har en förmåga att ligga o prata för sig själv i sin säng jämt... O jag sover alldeles bredvid. Helgosigt, men inte när man är bakis...)