AJKA

Greppar din hals och nacke med mina svultna händer.
Kastar mig mot dig så att ditt huvud slungas bakåt mot väggen.
Dina ögon lyser svarta, av rädsla och av hat.
Jag tar ett hårdare tag runt halsen på dig.
Adrenalinet stiger inom dig och du klämmer dig loss.
Tar tag i armen på mig, kastar mig framför dig.
Skriker dem värsta orden en dotter kan få höra från sin egen mor.
Jag känner hatet i nacken, hur du önskar att jag aldrig föddes.
Jag skakar av rädsla, du har övertaget..
Jag snurrar runt, ser dina tänder blotta sig vita bakom dina läppar.
Greppar båda dina handleder, för dig framför mig...
Kastar dig ifrån mig.
Tar dina cigaretter och bryder sönder ett par,
ett hårt grepp om nacken och jag kastas baklänges ner i golvet.
Faller handlöst och bakhuvudet träffar golvet med en smäll.
Försvinner ur medvetandet en kort sekund...
Reser mig upp, faller nästan omkull.
Hela kroppen skakar.
Huvudet dunkar och allting rör sig framför ögonen på mig.
Jag tar stöd mot väggen.
Hör henne skriker bakom mig...
Dem hemska orden igen... Varför?
Förtjänar jag det verkligen?
Egentligen bryr jag mig inte.
Jag förlorade min pappa,
har en mamma som inte är mycket att kalla mamma.
Vad skulle det spela för roll?
Gör dina hot till verklighet, låt mig klara mig själv.
Strunta i mig.
Vi skulle må mycket bättre båda två...
Älskar dig inte. Finns ingen kärlek.

Tar kniven från magneten i köket.
Ställer mig framför dig och klämmer kniven mot min strupe.
Du skriker åt mig att du önskar att jag skar mig och förblödde...
Varför gjorde jag det inte? Vad höll mig kvar?
Jag gick och stack kniven i dörrar och bord,
 hotade jag dig psykiskt sa du?
Jaha.
Gick tillbaka till köket efter ett tag och lade kniven på bänken.

Hörde din röst. Du skulle komma med kniven...
Trodde dig inte.
Hörde dina fotsteg, vände mig om.
Din hand rörde vid min hals och tog ett stadigt tag,
kniven höll du ett par decimeter från mitt ansikte,
jag skakade.
Kastade mig bakåt och skrek.
Skrek av rädsla.
Visste att du kunde ha kört in den i halsen på mig.
Låtit mig förblöda.
Det jag ville...

Det värker ända in i själen. Faen...

Sista dagen i Smedjebacken på ett tag. Kommer tillbaka hit på söndag, och börjar nog jobba på måndag! Spännande my ass!

Till tandläkaren imorgon bitti och rotfylla, yeah... På torsdag blir det nog bara slappdag. Fy fan vad skönt... Inte haft en sådan på länge. Här är det alltid fullt upp med barnen och så. Vid fredag lunch drar jag mitt pick och pack till Sthlm för ett dygn... Får se vad jag hittar på. Ska nog kanske försöka lura ut M och ta en öl med mig eller så. Skulle vara trevligt!

Nej nu ska jag packa ner sista sakerna och sen drar jag. Hej!


Fasters älskade små busungar! Så jäkla tomt utan dem hemma i Örebro... Ska bli så roligt att bo här med dem :) Hehe!

Jag vill ha någon

Vad är det egentligen som formar en människa, handlar det enbart och intressen, mognad och umgänge? Det känns som att intelligensen skulle kunna spela in en stor roll också, men en intelligent människa kan ju även vara helt missanpassad i samhället, och inte riktigt hänga med i allmänbildningen. Har man en ordentlig grund att stå på, att man varit nyfiken under sin uppväxt och samlat på sig massor av erfarenheter, så tror jag att man kan komma riktigt långt. Eller tror och tror, det är en självklarhet.

Sen tror jag även att jag tillhör fel generation för att ha dem åsikter jag har om ungdomsleverne idag, och då blir allting fel. Att umgås med brorsan och hans kompisar, känns då bra mycket mer rätt, och nu förtiden är jag inte längre den där lillasystern som bara hänger på vart man än går. Jag är med, i gemenskapen, och det är på ungefär samma nivå. Att bo tillsammans med brorsan o Becky är nog det bästa jag gjort på sistone, därför att för min del, formar det mig till en mognare och mer vuxen människa.

Jag har ingen aning om vart jag vill komma med att skriva det här, för jag kan inte sätta ord till alla mina åsikter jag har om livsstilar som existerar i majoritet bland tjugoåringar idag. Kanske återkommer med ett par ord till senare, men nu är det frukost som gäller. En nyskummad latte väntar på köksbordet!

Hm, sen när blev jag förälder? Idag är det iaf en VAB-dag för mig. Signe hade feber igår så idag är båda barnen hemma, och faster agerar sjuk-vakt! Alltid mys att gå upp med kidsen så här tidgt... Astrid som står o rycker i en "Erika vakna nu! Du MÅSTE vakna nu!" Hehe. Jag säger då det, fasterhjärtat smälter. Troligtvis så nära man kommer egna barn! Jag trivs! :D (värst vad mycket utropstecken det blev i det här inlägget...)

Den här dagen, har fått mig att inse att när jag träffade Sebbe, så förstördes även den ljuva tillvaro som jag hade i Örebro. Hade det varit i början på det här året, hade jag aldrig någonsin kunna föreställa mig att jag skulle må så pass dåligt att jag skulle flytta därifrån. Men med Sebbe kom även skitsnacket, och den sortens skitsnack som högg något så fruktansvärt rakt in i mitt självförtroende. En del utav mig som varit förjävla dålig, låg och rent utav misshandlande mot andra människor, som jag vet att jag arbetat bort med hjälp av terapi och psykologer, fick sig sådana ordentliga smällar att min tillvaro liksom föll ihop. Sebbe må ha varit en av de bästa människor jag träffat, men även det sättet han behandlad mig på fick som sagt mig att må så pass dåligt att jag nu bestämt för att flytta ifrån Örebro.

Att innerst inne känna den där känslan av att man kanske har blivit lurad ända ner i grund botten, får iallafall mig att känna mig så himla usel. Som jag sagt till Sebbe, så har jag fått reda på saker som han sagt, som är så jävla svinig som det bara går att vara... Äsch, jag orkar inte skriva mer nu, blir bara förbannad... Jävla Örebro.

Okej, den här dagen.. Ja usch vad mycket som har hänt. Började imorse med att jag var duktig och gick upp tidigt för att ringa till A-kassan. Får allting klart för mig och bestämmer mig sen för att vila en stund. Sover en timme för länge och vaknar av ett sms från Sara. Åker upp till Ludvika för att träffa henne. Vi käkar lunch och sen bestämmer vi oss för att gå till Arbetsförmedlingen för att fixa saker, för min del skriva in mig som arbetssökande. Efter mycket krångel och konstigt prat är jag klar och vi bestämmer då oss för att åka till Örebro en snabbis för att hämta hit alla mina papper som ska skickas till A-kassan; arbetsgivarintyg och betyg. 

Ja precis, väl framme i Örebro kliver vi ur bilen, o jag plockar upp... Just det, dörrnyckeln, ur fickan. TRODDE JAG! Nehepp, dörrnyckeln hänger kvar i brorsan nyckelskåp i Smedjebacken o jag kommer inte in i lägenheten. Lyfte i samma veva upp mobilen och ser att jag har ett missat samtal från ett 0240-nummer.  Ringer i all hast upp det för att kolla vem det var och vad som kunde viljas ha sagt. Visar sig vara en Sven (?) från ABB som berättar att jag har jobb där i 6 månader från och med 3/11, och ska dit på onsdag för att prata igenom det hela. Så helt plötsligt står jag i Örebro, utan nyckel till lägenheten där jag ska hämta papper för att få A-kassa för att jag är arbetslös, och får reda på att jag har jobb. Doh liksom!?!?!?! Då hade jag helt plötsligt åkt dit helt i onödan.

Ringer fastighetsskötaren Sören, som f.ö. är Erik (Eric?) i Millencolins pappa och får då låna hans huvudnyckel för att ta mig in i lägenheten. Hämtar pappren o sen bär det av hem hit igen... Bläää. Vad trött jag är idag! Men men, imorgon ska jag till Ludvika o kolla på lägenheten, tacka ja o sen se hur det blir av det hela. Sen ringa arbetsförmedlingen o skriva ut mig....

Jag är inte skeptisk, förstår ni hur skönt det känns? Jag har lärt mig att lita på en människa, (som kanske är den enda personen i mitt liv jag INTE borde lita på, men va fan... ). Fick i fredags höra lite saker om den personen, som kunde ha fått mig att börja gråta och sänkt mig ner till jordens magma i andra fall, men inte nu. Jag ser bara en massa fina o positiva saker i det hela... Så toppenbra!

Imorgon ska jag ringa till A-kassan och sen till AMS.... Godkänner dem stämpling så tackar jag även ja till min nya lägenhet imorgon!



Min lilla pärla till bil förresten!

jag vill ha ett nytt liv. radera ut det jag levt, och leva om det, men med samma erfarenheter. fan också.

Hur prioriterar man saker för att dem ska fungera? Senaste veckorna har jag varit åskådare till prioriteringarnas helvete, och jag lovar, det är inte lätt att avgöra vad som är korrekt eller inte. Det enda jag vet är att det borde vara jämställt, och veckokontinuerliga mamma- och pappadagar borde införas i familjer som denna. Den ena partern anser sitt intresse/skola/arbete får ta mer tid än det andres, och struntar helt och håller i konsekvenserna. Den andre åsidosätter sina barn på trevliga aktiviteter för att göra någonting för sin egen vinning som egentligen inte ens behövs...

Äsch, jag ska inte göra någon generell analys av den fattiga barnfamiljen men lite tankar var jag tvungen att slänga ur mig.

Följer Carros exempel och kollar lite gamla dagboks- och blogginlägg på Lunarstorm.
För fyra år sedan skrev jag, den 17/10 2004 alltså.

Dan, jag älskar verkligen dig.
Låt ingenting förstöra mellan oss,
även fast jag inte är lätt att leva med.
(”om en vanlig tjej kräver 75% uppmärkssamhet
så kräver hom 150% för att må bra..! <- tyckte att det var fint sagt om mig : )
du är det bästa som finns. du stöttar mig att orka leva,
klara av skolan och våga vara mig själv.
du får mig att känna mig värdefull,
älskad och helt jäkla underbar!
Älskar dig för alltid ;)

För två år sedan, den 26/10-2006, skrev jag:

Sluta, snälla?

Och vad gör du här?

Vad är det som händer?

Har ingen aning om vad det inlägget handlade om, men hur som helst verkar mitt "sambo-helvete" ha kommit igång där... Usch... Nu ska vi se vad som skrevs 2007...

jag har väl aldrig varit den som brytt mig i om någon tagit mig på rumpan förut, särskilt inte när det är någon som inte är så värst gammal. men nu äcklas jag verkligen. jag mår psykiskt dåligt och vill bara där ifrån. jag har börjat bli rädd för killar, dem är bara läskiga på alla jävla sätt. antingen är de omogna idioter som bara ljuger, eller så är de fysiskt äckliga. den enda som just nu inte är något utav det, utan den ultima drömkillen är erik. erik erik erik. ååh.

Haha, ja herregud... Saker förändras då....

varenda eviga gång som jag uppdaterar facebook, är han där, bland de sex översta vännerna som syns på min profil. hur kommer det sig?
.
kan inte sova, tar upp min bok ur ryggsäcken och läser. på andra sidan står ordet där, traneberg. är det bara slumpen eller är det ödet som gör att han dyker upp överallt? jag blir förvirrad...

Jo vet du vad bruden, jag använder mig utav ett slags webbaserat formulär som jag fyller i varje dag vad jag ätit, som automatiskt räknar ut kalorier, fett, protein och kolhydrater utefter receptet och hur mycket ätit. Så har jag helt enkelt dunderkoll på allt jag stoppar i mig, och kan på så sätt ge fan i att äta för mycket onyttigt! Så mycket svårare är det inte :) Och du, JAG? SPINKIG KROPP? Nejdu... Här finns det mycket att grabba tag i o göra roliga saker med... Men det ska bort!

ditt lurviga hår spretar åt olika håll
och jag är fast.
jag har slut på kontanter
och jag har drunknat i dig
simmar men kommer inte upp.
du tittar bara på mig med
en taggig blick taggig som tistlar
aj!
det är sällan man går barfota.

---

dagarna går alldeles för långsamt. tiden borde rusa iväg.
men som alltid när man längtar så går det inåthelvete mycket bakåt.

längtar så att jag spricker..

jag vill att du rör vid mig
åtrår hela mina kropp med dina vackra händer
vill känna delar av dig mellan mina läppar

jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut

tiderna förändras. och jag förändras. tiden med A känns helt främmande för mig, vad var jag för människa då, vad såg jag med för ögon? vem är jag nu? (vem är jag ikväll?) jag dras till andra människor, till andra killar, "män", än vad jag gjorde förut, är det ett tecken på att växt upp och lärt mig att värdera andra saker? S var en sån "man", som gjorde att jag fick upp ögonen för att det finns även människor av motsatt kön som även de kan vara perfekta. Men i slutändan var han ju inte så perfekt han heller, eftersom att allting egentligen är på grund av honom som jag planerar att flytta. Örebro aka hamsterhjul var ett faktum efter den flörten.

jag vill inte åka hem härifrån, jag vill för alltid bo på den där soffan och för alltid vakna av småbarn på morgonen. men antar att det inte blir så långvarigt och jag inte får jobb. får jag däremot jobbet, blir det till att köpa en madrass till kökssoffan och sen bosätta sig där. det känns så oerhört bra med förändring, även fast det är en förändring som återgår till vad det var förut. (just because everything's changing, doesn't mean, it's never been this way before). jag funderade på norge, men det skulle verkligen innebära att säga upp allting och börja på ny kula, och i det skick jag varit i rent psykiskt på senaste tiden kändes det väl i slutändan inte som något alternativ. men att flytta hit, dit jag hör hemma, känns okej, och även att ge människorna som bor här, en ny chans, känns bra. dem som behandlat som skit förut, tänker jag inte ägna en minsta tanke, om det inte handlar om att skälla ut och få dem att känna sig små.

nej, nog om sentimentalsnack. nu ska jag vara positiv! fredagen den 31/10 åker jag till stockholm för att fira extra-mamma Marikas 50årsdag på konstnärsklubben, och sedan spendera natten tillsammans med T. åh, T! hihi, jag blir verkligen helt pirrig utav honom.

min viktnedgång går framåt, jag trivs med att ha så här bra koll på mitt matintag. det jag behöver vänja mig av med är ost, i alla dess former, för det ger en sjujävla skjuts på fett-stapeln, och jag vill helst att kcal, fett, protein och kolhydrater håller sig på eller under 100% uträknat av mitt superprogram.

jag är pepp. pepp på livet. hell yeah! sex kilo ska bort innan jul och åttahundrakronor är vad jag tänker betala för detta... i ren professionell hjälp. och jag vet, det fungerar! en våg till mig och en våg till maten ska dock inhandlas, och jag ska nog göra det redan imorgon! helt sjukt att jag ligger på 245% av rekomenderat dagligt intag utav mättade fetter... jag skäms ju nästan! varvat med one tree hill har kvällen bestått att pepp-talk med rebecka och genomgång av hela programmet. imorgon bitti ska jag försöka gå upp vid åttatiden o ut o promenera med ungarna om dem är vakna. heja heja skinny!

jag är dock arbetslös, vilket inte känns så där överdrivet jävla superpepp, men jag har sökt ett par jobb och är heading for norway troligtvis. just fan, ska söka norgejobbet... nu kanske? japp, det ska jag.

tjoflöjt!

eller vänta, ett litet citat först;

Avprogrammerare får mig
att tänka friskt och klart
Mitt nya liv blir underbart