reträtt

ny plats, ny identitet och nya villkor. nyfiken på att fortsätta läsa om mina galna upptåg? jag tvivlar på att någon är nyfiken, men skulle det inträffa så är det bara att kommentera för en uppdatering om var jag håller hus.

get down.

Nu lägger jag ner den här bloggen. Finns ingen mening med någonting längre... Allt kan bara betecknas med förtvivlan.

Silence, I kill you!


Fever



Mår verkligen inge bra... Låt allting bara ordna sig.

You give me fever

Hur glad blir man inte på morgonkvisten när man vaknar vid halv sex-tiden, tar upp mobilen och loggar in på Facebook och ser att man fått ett nytt meddelande? Jo, jag blir jätteglad, särskilt efter att jag läst det... Tänker på dig också! Ha ha jag känner mig som ett litet barn på julafton....!

Mådde dock inte särskilt bra i övrigt i morse när jag vaknade, huvudet kändes som en betongsugga och det vara bara att stoppa i sig en ibumetin och hoppas på det bästa. Nu sitter iallafall här vid mitt skrivbord och har precis aktiverat en leverantör för Plast i Piteå. Tänka sig, jag klarade det helt själv! Får nog peppra i mig ett ton med frukt idag så att jag överlever dagen, för det känns som att jag har feber... Nyss slank ett päron ner, mums!

To be continued...

Vuxenpoäng om något... Eller?

Här sitter jag nu, inmöblerad i supportgruppen med en egen bärbar dator och en SE K800i på ljudlöst bredvid mig... Och allting bara för att jag har fått ett sådant viktigt jobb... Hur kommer det här sig? Är jag så pass vuxen? Känns inte så! Men det är spännande... Inne och grejer i produktionsdatabasen och lägger in nya leverantörer. Jag lär mig!

udda

varför är det enda ordet som finns i mitt huvud, civilkurage?

stay with me

Jag kan bara inte släppa det. Jag är förtvivlad för jämnan och vet inte vad jag ska göra för att jag ska må bättre eller för att folk i min omgivning ska förstå mig. Alla vänder det bara så att så att allting bara är hans "kriminalitet" till trots, och inte det faktum att vi har någonting mellan oss. Jag blir helt galen inombords och känner mig mer instängd än vad jag någonsin har gjort innan. Hur bevisar man någonting för någon som inte vill få något bevisat för sig?



Dina papper
hade en annan konsistens
än jag var van vid

och vi visste inte om plattan
på spisen hade svalnat
innan vi la våra händer där

Det var lite som att blanda
punsch med kolsyra

Konstigt sa vissa
äckligt sa andra
Men jag jag tyckte mest det var spännande

Fördriva tid...

Du heter: Erika Carolina
Smeknamn: Ika
Låt just nu: Danity Kane - Stay with me
Beroende av: Mobilen, datorn och närhet
Vem behöver du mest just nu? Alex, alla kategorier.
Vad tror folk om dig? Att jag är osmart
Stämmer det? Inte någonstans
Vad får du oftast komplimager för? Att jag är duktig på att köra bil
Vad säger du för att imponera på någon? Jag visar ingen falsk sida iaf...
Hur imponerar man på dig? Är man en man är man kvinnlig och är man en kvinna är man manlig
Brukar du skratta för dig själv? Nja, inte allt för ofta
Vad står det i ditt senast inkomna sms? "Jo men dem passar inte på bilen..."
Vart bor du? I brorsans Eketorp-soffa
Trivs du där? Jo, jag trivs helt ypperligt
Äger du några converse? Ja, fem par till och med
Festar du mycket? Nej
Brukar du bli för full? Någon enstaka gång ibland kanske
Vad har du för mobil operatör? Tele2.
Är du allergisk mot något? Dumma frågor
Har du haft sex idag? Nej, senast i måndags
Nästa mål i ditt liv: Att göra det jag mest av allt vill just nu, utan att riskera något. 
Hur svarar du i mobilen? "Jo...?"
Vem ringde du senast? Alex
Vad sa den du senast pratade med i telefon? Han sa väl det mesta...
Antal timmar sömn inatt: 7,5
Sov du ensam? Ja, finns inte plats för nån mer i min soffa
Tycker du om din pappa? Ja, jag tyckte om honom 
Brukar du komma i tid? Ja
När mår du bra? När mitt liv är som jag vill att det ska vara. Det vill säga inte nu
När blev du fotad senast? I måndags, till mitt passérkort
Hur känner du dig nu? Ledsen, tom, oförklarlig..
Vanligaste färg på dina kläder: Svart eller vitt 
Vad tycker du om fötter? Charmigt!
Är du smart? Ett IQ på 124
Är du aktiv i skolan? Ja det var jag
Vad saknar du? Alex och pappa. 
Hade du en bra kväll igår? Ja, åt kinamat och drack glögg 
Favorit dryck på morgonen: Vatten
Rakar du benen? Mm
När går du och lägger dig? 22-23:00.
Är du blyg? Ja
Sysslar du med någon idrott? Nepp
Mail eller brev? Mail
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Attraktion vid första ögonkastet i alla fall
Hur mycket krävs för att du ska bli full? Exempelvis två cider, 4,5%
Använder du stjärnor eller kajal? Kajal 
Är du nöjd med ditt liv? Nej
Om inte, vad vill du ändra på? Världen och människors syn på kriminalitet och personens möjlighet att förändra sig
Kategoriserar du dig själv i någon speciell stil? Nej
Är du bortskämd? Inte ekonomiskt men rent kärleksmässigt från familjen
Finns det någon som du?: Nej... Och tur är väl det.

iq fiskmås?

och helt plötsligt börjar jag tvivla på om jag överhuvudtaget äger en endaste liten hjärncell... äsch, jag lär mig. tror jag?

a, jag saknar dig. varför är inte världen annorlunda...

Oro

Oron stiger...

orkar inte mer...

nu är det över...

Morning has broken

Tidigt morgon och det väntas jobb... Trycker i mig gröt, macka och en clementin. Är riktigt nervös faktiskt.... Har lyckönskningarna från Alle i bakhuvudet så det ska det nog gå bra. Just det, på tal om honom, det var riktigt trist att sova själv i soffan här hemma inatt istället för dubbelsängen framför kakelugnen i huset med honom. Bosätter mig nog där, he he.



Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma.
Ett barn som möter fientlighet lär sig att slåss.
Ett barn som möter fruktan lär sig försiktighet.
Ett barn som möter medömkan lär sig tycka synd om sig själv.
Ett barn som förlöjligas lär sig skygghet.
Ett barn som möter avundsjuka lär sig att avundas.
Ett barn som möter skam lär sig att känna skuld.
Ett barn som får uppmuntran lär sig självförtroende.
Ett barn som möter tolerans lär sig tålamod.
Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta.
Ett barn som blir accepterat lär sig att älska.
Ett barn som blir uppskattat lär sig att tycka om sig själv.
Ett barn som får erkännanden lär sig att det är bra att ha ett mål.
Ett barn som får vara med och dela lär sig generositet.
Ett barn som möter ärlighet och hederlighet lär sig vad sanning och rättvisa är.
Ett barn som möter trygghet lär sig tro på sig själv och på andra.
Ett barn som möter vänlighet lär sig att världen är en bra plats att bo på.

Halkihalkigt

Nu har jag haft en sån där överaktiv helg igen, he he. Åkte till Örebro i Fredags eftermiddag, och gick ut och käkade med Anna och Carro på Mingla, nästan två timmar senare än vad vi planerat så min mage var i uppror, och det visade sig när vi satt oss och fått in maten. Revbenen och höftbenen krampade ihop värre än vad de gjort förut, och jag kunde varken sitta eller stå. Åt lite mat, men gick inte att svälja så det var bara att spy upp allting... Tur nog så hade jag inte hunnit dricka mitt vin så jag lånade Carro's bil och åkte hem. Somnade vid tio-tiden och vaknade vid 11 igår morse. Frisk och kry som jag var smsade jag Puffen och vi bestämmer biltvätt och lunch. Sagt och gjort, och efter det glider jag hemåt och sätter igång att städa, och FY FAN säger jag bara, vad mycket skit jag hade. Ha ha, eller vad sägs om en startmotor i skafferiet? Skickar ett sms till Alle och frågar om han vill ha sällskap kommande natt om jag åker dit när jag städat klart. Ingen leveransrapport och jag blir nojjig som fan, eftersom jag ringt tre gånger kvällen innan och i bakhuvudet gnager hans hat mot mobiltelefoner.

Jag fortsätter städa och dödar min rygg med spring upp på vinden och ut till soprummet. Senare på kvällen ringer dock Alle, och förklarar att kvällen varit helt skum och att han inte mindes nånting, utan vaknade upp precis när han ringde. Han skulle till Nyhammars MC-klubb och tyckte att jag skulle komma o hämta honom där när jag var klar. Och så blev det. När jag var klar 00:30 med städandet o ännu en måltid åker jag uppåt, trött som fan. Kylan kommer och det är glashalt på vägen och jag är på väg att sladda av utanför Kopparberg. Är i Nyhammar runt 2-tiden och blir mött av Alle och F-150n vid Coop, och sen sladdar vi in i skogen till klubben, där vi hämtar upp lite folk och sen drogs det till Tallstigen för att efterfesta lite. Blev Sing Star, mycket öl, bastu och översvämning. Mycket problem över telefonen nere i Stockholm också, men verkade lösa sig till det bästa. Mycket bra saker blev sagda och nu vet jag nästan vad jag vill....

Gick och lade oss vid 6-tiden, och sen sov jag till tolv. Alle var trött som fan o bitter, som vanligt på morgnarna, så jag klär på mig o åker o hämtar Sara som fastnat i Borlänge. Sen har dagen bara glidit på och här sitter jag nu i brorsan fåtölj igen. Alle ringde nyss och sa att han vaknat nu, vilket jävla fusk att han kunde sova så länge, ha ha. Jag lär nog krypa ner i soffan snart också för jag börjar jobba imorgon 07:30. Skapligt nervös!


...

Två dagar och jag dör av längtan.

Tallstigen

Inatt bar det av på konstiga äventyr. Började väl vid tio-tiden när vi satt o drack glögg, jag, brorsan o Beca. Jag börjar väl bli lite smålullig i huvudet, o så mitt i alltihop ringer A. Han säger att han ska komma och hämta mig, även fast han suttit på Nyhammars lokala mcklubb och druckit öl.  Efter tjugo minuter skickar han ett sms o skriver "Nej... jag ska ta ett vuxet beslut nu, och kommer inte att hämta dig på grund av ölberusningen. Förlåt, jag hatar att bryta löften... Puss & kram". Jaha tänkte jag , det var väl inget mer med det. Tog mig en mugg till med glögg, och gick sen o la mig. Klockan ett börjar det vibrera i min kudde, och A ringer. Jag springer ner i köket o ringer upp för att inte väcka barnen... Han svarar och säger att han har nyktrat till och mer än gärna kommer och hämtar mig. Så, thats it, han satte sig i sin jättebil o åkte. Han var här runt 02-tiden, och då glider vi hemåt honom. Långt ut i skogen i Nyhammar, till hans gård. Låg i soffan ett tag och pratade och umgicks med hans inneboende, Lenny och vad-hon-nu-hette. Gick upp o la oss sen, o då var väl klockan runt 5... Klockan tio vaknade jag och var klarvaken, och A förvandlades till Frankenstein, haha. Han var galen...

Imorse fick han ha tre timmar på sig att förbereda sig mentalt för att gå upp ur sängen, haha. Det varvat med lite sex fick honom att flyga upp ur sängen klockan tolv och skrika "Nu är jag redo!" och då var det bara att flyga upp för min del också och sen dra iväg till hans moster. Där lastade vi flaket fullt på bilen och drog iväg till Björnhyttans återvinningscentral... O sen, vad gjorde vi sen? Öh... Jo, vi åkte på utflykt i skogen och tittade på lustiga rishögar, haha. Men nu är jag hemma iaf.... Det har varit en aktiv morgon och dag, så det är lite jobbigt att sitta ner just nu,, haha.... :)

Pulvertango

Hela havet stormar lilla fröken
Ni har rätt i att näsan
Er behöver lite puder

Men när Ni formar sedeln
som en rullad cigarett
är det sådant som man
vanligtvis förbjuder

Då bjuder jag långt hellre
på en Vodka Absolut om
Ni bara blåser pulvret av
Er spegel

men inte tänkt av snålhet
inte tar jag illa upp för jag
är hellre undantag än regel

Men reglementet stadgar i princip
att man får talka röven lika vit
som en hägring i Sahara
som Guds lilla barnaskara
som är vitare än Nederländskt porslin
men man får inte
man får inte
Man får inte suga i sig kokain

Hela havet stormar lilla fröken
Ni har rätt i att vädret har en doft av plattityder

Era läppar formar lite syrligt ett recept
på hur enkelt man förändrar attityder

Tyder inte det på att Ni får mig dit Ni vill?
Att jag hamnar i ett Babels torn av höghet
Så skicka vita blixten till en stackars imbecill
som faller hårt med tyngden av sin dumhet

When I wake up...

Hur kan nånting pirra så här mycket? I morse när jag vaknade var det lugnt, och allt sånt. Men nu, nu är det lika jävligt som igår. En positiv värk som gör lika ont som den värsta mensvärk. Att stå upp är inte att prata om, lär typ sitta eller ligga ner hela tiden. Smilbanden drar sig uppåt öronen hela tiden, och jag har inte den blekaste aning om vad det handlar om. He he he...

Pirr...

Stanna kvar, snälla sov över här. Jag är din nu, jag öppnar mig. Du får ta del av min förvirrade värld. Nitton dar, vi har väl känt varandra tillräckligt länge nu. Jag öppnar dörren, snälla stanna här tills det blir ljust. Det var när du sa, att du tar ju bara små små steg. Det händer ingenting, du måste våga chansa mer, våga se vart det bär ner för gatorna, över parkeringen, håll ihop mig. Vi delar en taxi, tio minuter, jag är din i kväll. Följ med mig hem! Om du är osäker, så var osäker med mig. Bortglömda känslor, raderade tankar. Nu minns jag igen, det var när du sa: Du tar ju bara små små steg, det händer ingenting, det där du måste våga chansa mer Våga se vart det bär .



Varför i hela jävla helvete pirrar min mage så här? Det gör så jävla ont. Sluta!

Krångel krångel

Just nu känns det som att det är krångel med allt, men idag har jag varit mer kreativ än vad jag varit senaste året sammanlagt... :) Styrt upp allt praktiskt inför flytten och kollat möjligheter med nya lägenheten osv. Allt känns bra.

Börjar jobba på måndag typ...

Today for me, tomorrow for you

De senaste dagarna har inte varit nå roliga. De har bestått utav timmar och åter timmar där jag får förklara mina handlingar. Varför ska man vara tvungen att förklara sig själv? Att komma på formuleringar och argument som bara bevisar att människor har olika värderingar och tolkningar i olika situationer. Jag är fortfarande samma människa, och aldrig i hela mitt liv skulle jag börja hålla på på samma sätt som de jag umgås med. Visst, det formar en till viss del, men inte helt och hållet. Det kan du ju se på våran vänskap, har jag tagit efter mycket utav er? Jag har inte druckit ens hälften så mycket och inte heller varit ute i krogsvängen alls lika mycket. Vem menar på att det skulle bli ändring på det nu? Vem säger att jag kommer bli en sådan människa som sitter i en sunkig villa med en massa medelålders karlar och snortar kokain? Det kommer aldrig inträffa, och jag kommer aldrig att umgås med de människorna heller, bortsett från en kanske. Livet förändras och människor kommer och går. Nu har  vissa människor definitivt gått från mitt liv, och några andra har kommit.

Varför kan inte alla reagera på samma sätt som min älskade E i den här situationen? Ge mig en varningens ord, men ändå i slutändan lita på att jag vet vad jag gör. Inte sitta och mata mig med moralkakor som egentligen inte säger mer än att man har olika syn på saken, för det är tröttsamt.

Det jag söker hos honom, är hans personlighet, inte hans beteende.



Funderar även på att sätta lösenord på bloggen. Kommentera och ange din mailadress om du skulle vara intresserad av att fortsätta läsa.



Got that sleepy feeling...got that sleepy feeling
When the lights go out...know the lights go out
Well, I know I should not do things...
know I should not do things
But I really must work out...really must work out
Really must work out
It's a chemical reaction to state your piece of mind
God knows I'm dying





Syster,
jag saknar dig varenda eviga dag.
Heartie.

Katt- & råttalek

Tänker inte inför någon katt- och råttalek på den här bloggen, och har därmed tagit bort den anonyma kommentaren i föregående inlägg. Ingen diskussion tas upp här, så tänk inte ens på att attackera här.

Jag har mina misstankar om vem den charmiga, anonyma och modiga typen var, så, S, du kan väl skriva till mig på msn istället? Tack!

Hoppsan

Jag har en bitter storebror idag men det har han nog allt rätt till...

Dessa utmaningar, jag säger då det...

Nu har både Eva och Marika utmanat mig i ungefär samma sak, så jag slänger väl ihop nånting som avslöjar 7 saker om mig själv...

1.
Jag överreagerar alltid på saker som jag får reda på om det är på kvällstid, annars brukar jag inte bry mig avsevärt. Men på just kvällstid är jag extra känslig.

2.  Jag kör nästan alltid för fort. Det spelar ingen roll om det är inne i stan eller på landsväg, det går nästan alltid 10km/h för fort. Jag vet att det är väääldigt oansvarigt och dumt, men det går utav bara farten ( ha ha ha ! ) och jag försöker bättra mig. Just på vinterhalvåret borde jag göra det, för att senast igår höll jag på att sladda av vägen, på raksträcka.

3.  Jag har svårt att uttrycka mig i ord, och formulera det jag vill få ur mig. Det blir oftast att jag bara sitter och gestikulerar med händer och armar och relaterar till tidigare händelser för att verkligen få fram vad jag vill ha sagt.

4.  När jag är ny på t.ex. en arbetsplats eller inom ett område där jag inte vet någonting, kan jag nästan bli outhärdligt frågvis.

5. Första gångerna jag träffar människor, som jag på nåt sätt vill ha en närmare relation till ( vänskap, arbetskamrat, pojkvän etc. ) så blir jag jättenervös, och bara pratar och pratar och pratar. Ett bra exempel är t.ex. när jag träffade Jens, och jag kommer hem till honom och är jättetrött. Vi har sex tills jag somnar, o när vi väl ska sova kommer nervositeten över mig och pratar sönder stackars Jens.

6.  När jag är ute och går på stan, och det finns barn som gör precis som dem själva vill och inte har några föräldrar som bryr sig i dem, t.ex. småbarn som bara springer runt och skriker eller barn i 10-13-årsåldern som är kaxiga och rebelliska, så börjar jag sakta men säkert överväga att lämna in ett förslag till riksdagen eller nånstans om att tillåta barnamord, för det är verkligen det värsta jag vet, ouppfostrade barn. ( just när jag skriver det här så håller Astrid på att slåss och skriker, ha ha ha )

7. Sista sanninen... Hm, vad ska det kunna vara? Jo, jag har nog en sida utåt som speglar mig som väldigt ointelligent och oerfaren, men om man frågar många som känner mig mer nära, så existerar det ingen sådan sida. Det är tråkigt att man måste lära känna mig för att ändra uppfattning.

Avslutar med att lägga upp en bild som Maths redigerade till en Rosing-wannabe häromkvällen. Ha!


Spratt

Idag spelar känslorna mig ett riktigt spratt. Eller det har dem väl gjort senaste dagarna, men ändå, haha... Jag är sanslös.



Ses imorgon!

Go around

Styrde ihop en ny design igår kväll, tog mig bara 3,5 timme och jag kom typ ingenstans. Det enda kreativa som kom ut ur mig då var väl dem oändliga frustningarna av irritation av att jag glömt bort allt vad kodning heter nuförtiden. Trist att man ska vara så jävla petig... Och lat, så att man inte orkar koda ihop allting från grund och botten själv, ha ha. Kom precis på att jag står ju faktiskt och betalar för ett .se-domän, men använder jag det? Nej tydligen inte.

Snön ligger kvar ute på marken och det är jättehärligt, men har åkt ifrån vinterskorna och det är mindre kul. Dock så blir iallafall att slänga på vinterdäcken ikväll, ha ha, inte en dag för sent... Får se om det går att ta sig till brorsan jobb där vi ska meka, för det är verkligen snorhalt ute och jag kör som en kratta.

Idag när jag åkte in och handlade blev jag lite extra nojjig när jag skulle svänga in till Konsum vid torget, och kollade verkligen så att det inte var nån i döda vinkeln vid övergångsstället. När jag sedan åker därifrån och ska till ICA, så ligger det en man där, som ser ut att ha blivit påkörd men kan lika väl ha halkat, men mina nerver blev helt tokiga och jag fick för mig att jag kört på honom! Hemska känsla... Tvivlar iofs på att jag gjort det utan att märka det men känslan var helt sjukt jobbig... Blä.

.

Det är inte det att jag är rädd för att dö.

Jag vill bara inte vara där när det händer.


vab idag igen

då var man tillbaka i smedjebacken igen efter en väldigt intensiv helg i både örebro och stockholm. mycket har hänt och det har varit mycket trevligt. började i fredags, med att jag åkte till stockholm klockan två och skulle vara framme  tio i fem. på grund av det jobbiga vädret var vi dock inte vid cityterminalen förrän tio ÖVER fem, och jag blev tokstressad. samtidigt som jag kliver av bussen får jag ett sms från M som säger "Kan vara utanför jobbet 17:30. Funkar det?" och jag blir ännu mer tokstressad. Tjugo minuter på mig alltså, och under de tjugo minuterna ska jag hinna till Lush (som jag alltid glömmer av vart det ligger) och köpa en present, springa till t-banan och ta mig till hötorget och därifrån leta mig till Kungsgatan 26 och vänta på M. Jag hade tur, och han blev försenad han också, var tydligen nån bild som skulle printas och jag fick stå och vänta i den fina trappuppgången med röda mattor och kristallkronor. Huuvva.

Vid 17:50 kommer han nerspringandes för trappan och halleluja, hoho, jag trodde då verkligen inte att han skulle vara längre än Tony men det visade sig att han drog sig en halv decimeter längre över marken än vad Tony gör... puh. Det kändes som att jag var ute och gick med ett par knäskålar...! TIll slut hittade vi in på en lite pub/restaurang/bar på Sturegatan där vi fick våran öl och en liten pratstund. Mycket trevlig människa den där M, he he.

Klockan 18:00 kommer Oskar och möter mig och vi traskar bort mot Östermalmstorg till Konstnärsklubben på Smålandsgatan, där Marika skulle hålla sin 50-årsfest. Mycket trevlig tillställning där, och mycket god mat. Fram emot 02:00 börjar det dock blir jävligt kallt där inne, och jag ringer till Tony och undrar vart sjutton den där utlovade taxin var, men den hade gått redan 01:00, så det var bara för mig att slänga mig på tuben och glida mot Alvik. Herrn i fråga tog en taxi från Abrahamsberg där han befann sig, men mötte mig vid sin trappuppgång. Klockan var väl närmare 03:15 när vi stapplade in i hans hall och det första som möter mig är en stor gummikuk med sugpropp som sitter på hallspegeln, ha ha, som han så fint kallade för sin GPS. Aja, mycket hände under den natten och jag är glad att jag åkte dit. Mysigare person får man leta efter, men något konstigare, knäppare och galnare finns nog inte. Lämnade honom naken i soffan vid 11:00-tiden på lördagen och var ÅTER IGEN tokstressad för att ta mig till T-centralen från Alvik efter en 15 min lång promenad till tuben hemifrån Tony. Pratade med Anna i tfn samtidigt och hon höll på att få magsår... Men jag hann faktiskt!

Hemma i Örebro igen på lördagseftermiddagen var det bara att slänga sig i duschen och skrubba bort allt kladd och klet man kan tänka sig ha efter en natt fylld av intensivt sex hos Mr Nääs, och sen gled jag till Hitlermountain till kossan och där fixade vi till oss inför Puffens 30-årsfest på O'Learys. Med tre timmar till övers när vi var klara trodde vi att vi för en gångs skull kunde komma i tid någonstans, men likförbannat ställde kossans hår till med ett sånt elände att vi kom en kvart för sent. Typiskt oss... Fri bar och massor med god mat fyllde kvällen och efter 23:00 minns jag inte mycket. Vaknade morgonen därpå av att jag sov på min ena stövel, hur nu fan den hade hamnat i sängen, he he...

Men som sagt, nu är jag i Smedjebacken igen, och vägen hit var haaal! Efter Grängesberg var det bara att ligga försiktigt på gasen och svänga försiktigt, för att köra på blankis med -2 grader med sommardäck är inte så roligt, jag lovar... Får se om jag får låna 9-5an idag när jag ska åka och kolla på lägenhet i Ludvika... Jo då det får jag :)

Nu ska jag fortsätta med det jag gjorde, dricka kaffe och läsa tidningen... So long.



Varsågod att hälsa på min morgonutsikt från köksfönstret!


RSS 2.0