men att stanna känns så rätt
tiderna förändras. och jag förändras. tiden med A känns helt främmande för mig, vad var jag för människa då, vad såg jag med för ögon? vem är jag nu? (vem är jag ikväll?) jag dras till andra människor, till andra killar, "män", än vad jag gjorde förut, är det ett tecken på att växt upp och lärt mig att värdera andra saker? S var en sån "man", som gjorde att jag fick upp ögonen för att det finns även människor av motsatt kön som även de kan vara perfekta. Men i slutändan var han ju inte så perfekt han heller, eftersom att allting egentligen är på grund av honom som jag planerar att flytta. Örebro aka hamsterhjul var ett faktum efter den flörten.
jag vill inte åka hem härifrån, jag vill för alltid bo på den där soffan och för alltid vakna av småbarn på morgonen. men antar att det inte blir så långvarigt och jag inte får jobb. får jag däremot jobbet, blir det till att köpa en madrass till kökssoffan och sen bosätta sig där. det känns så oerhört bra med förändring, även fast det är en förändring som återgår till vad det var förut. (just because everything's changing, doesn't mean, it's never been this way before). jag funderade på norge, men det skulle verkligen innebära att säga upp allting och börja på ny kula, och i det skick jag varit i rent psykiskt på senaste tiden kändes det väl i slutändan inte som något alternativ. men att flytta hit, dit jag hör hemma, känns okej, och även att ge människorna som bor här, en ny chans, känns bra. dem som behandlat som skit förut, tänker jag inte ägna en minsta tanke, om det inte handlar om att skälla ut och få dem att känna sig små.
nej, nog om sentimentalsnack. nu ska jag vara positiv! fredagen den 31/10 åker jag till stockholm för att fira extra-mamma Marikas 50årsdag på konstnärsklubben, och sedan spendera natten tillsammans med T. åh, T! hihi, jag blir verkligen helt pirrig utav honom.
min viktnedgång går framåt, jag trivs med att ha så här bra koll på mitt matintag. det jag behöver vänja mig av med är ost, i alla dess former, för det ger en sjujävla skjuts på fett-stapeln, och jag vill helst att kcal, fett, protein och kolhydrater håller sig på eller under 100% uträknat av mitt superprogram.
jag vill inte åka hem härifrån, jag vill för alltid bo på den där soffan och för alltid vakna av småbarn på morgonen. men antar att det inte blir så långvarigt och jag inte får jobb. får jag däremot jobbet, blir det till att köpa en madrass till kökssoffan och sen bosätta sig där. det känns så oerhört bra med förändring, även fast det är en förändring som återgår till vad det var förut. (just because everything's changing, doesn't mean, it's never been this way before). jag funderade på norge, men det skulle verkligen innebära att säga upp allting och börja på ny kula, och i det skick jag varit i rent psykiskt på senaste tiden kändes det väl i slutändan inte som något alternativ. men att flytta hit, dit jag hör hemma, känns okej, och även att ge människorna som bor här, en ny chans, känns bra. dem som behandlat som skit förut, tänker jag inte ägna en minsta tanke, om det inte handlar om att skälla ut och få dem att känna sig små.
nej, nog om sentimentalsnack. nu ska jag vara positiv! fredagen den 31/10 åker jag till stockholm för att fira extra-mamma Marikas 50årsdag på konstnärsklubben, och sedan spendera natten tillsammans med T. åh, T! hihi, jag blir verkligen helt pirrig utav honom.
min viktnedgång går framåt, jag trivs med att ha så här bra koll på mitt matintag. det jag behöver vänja mig av med är ost, i alla dess former, för det ger en sjujävla skjuts på fett-stapeln, och jag vill helst att kcal, fett, protein och kolhydrater håller sig på eller under 100% uträknat av mitt superprogram.
Kommentarer
Trackback
